Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1870 års riksdag och ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utom dessa olika slags missnöjen, hvilka härflöto från
mer eller mindre grumliga källor, något missnöje
mot regeringen verkligen skulle förefinnas, så
finge detta icke tillskrifvas några klart insedda
skäl och än mindre några giltiga orsaker, hvilka i
Gripenstedts tanke ej funnos, utan dels i bristande
kännedom om rätta sammanhanget i många företeelser
och dels i en sjuklig obestämd benägenhet att äfven
under de lyckligaste omständigheter klandra allt
och vara nöjd med intet. I öfrigt förklarade sig
Gripenstedt vara lika stor vän som Hamilton af en
stark konungamakt men icke af den personella utan
den kollektiva eller konstitutionella konungamakten,
men att konungens personliga makt skulle ökas genom
en konseljpresident kunde han icke fatta.
Härpå svarade Hamilton, att han aldrig tänkt sig
konungen utan statsrådet men ännu mindre statsrådet
utan konungen; och om vattnet i den källa, ur hvilken
hans fosterlandskärlek flöt, för ett ögonblick skulle
synas grumligt, kunde det endast bero därpå, att
en förbigående funnit för godt att däri »två sina
händer»; hvarpå Gripenstedt i en slutförklaring
genmälte, att han aldrig velat grumla vattnet i
den källa, som han väl visste hade Hamiltons rena
fosterlandskärlek till botten, men att han lika
litet visste af någon smuts på sina händer, som
behöfde aftvås.
I denna ordstrid, som väckte stort uppseende,
uppträdde också Dalman förmedlande, och om än
intrycket af det hela hos allmänheten blef mindre
fördelaktigt för Hamilton, så kunde det likväl icke
förtaga det allmänna omdömet, att regeringen saknade
initiativ och kraft, hvilket också af Hazelius,
som i öfrigt kämpade för regeringen, medgafs.
Riksdagen gaf eljest icke regeringen anledning till
någon större missbelåtenhet. Väl försökte Arvid
Posse att genom en i stort anlagd interpellation
måtta ett hugg mot finansministern Ugglas, men han
blef kraftigt tillbakaslagen, och statsregleringen
blef icke ofördelaktigare än vanligt. Det var därför
tämligen öfverraskande, att kungen emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
