Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter reträtten år 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hade då varit justitiestatsminister i fulla tolf
år, af hvilka de flesta varit förknippade med ganska
stora svårigheter för regeringen, och som jag alltför
väl insåg, huru föga mina krafter förslogo att utföra
de storverk, som af mig fordrades för att sätta allt
i förträffligt skick, så kändes det för mig såsom
en obeskriflig lättnad att vara fri från ansvar för
styrelsen; och detta desto hellre, som jag trodde,
att, oafsedt mina personliga egenskaper, ministärens
ställning till riksdagen skulle blifva bättre genom
mitt aflägsnande, enär det ständiga naggandet på
mig af representationsförändringens fiender måste,
i synnerhet som det icke alltid saknade grund, i
sin mån fortfarande verka, såsom det redan gjort,
nedsättande för ministärens anseende.
Däremot gjorde det mig ondt, att min afgång skulle
äfven för kungen kännas såsom en lättnad. Då han
efter den konselj, uti hvilken jag fick afsked,
gick ut för att promenera, mötte han på Norrbro
en af sina vänner, till hvilken han lärer sagt:
»Nu, skall jag säga dig, är det jag, som styr.»
Under mina bemödanden att stadga en konstitutionell
styrelse var jag måhända alltför litet undfallande
för den personliga viljan hos en konung med 1809
års regeringsform. I många viktiga saker kunde
jag måhända utan skada mera gifvit efter. Till min
ursäkt kan jag blott anföra, att jag icke handlade
af maktlystnad och att jag alltid var färdig att
på minsta vink draga mig tillbaka och göra allt,
för att icke min afgång skulle vålla konungen några
svårigheter eller obehag. I alla händelser kan jag
icke förtänka honom, om han fann mig tråkig i längden.
Pressen tog af mig ett i allmänhet välvilligt och
aktningsfullt afsked, som den i allmänhet består
statsrådsmedlemmar – när de gå sin väg. Det var
visserligen för mig föga smickrande, att jag icke
fallit på någon stor fråga för min öfvertygelse utan
för en opinion om min allmänna oduglighet, men härför
fick jag upprättelse, då vid de tre därefter näst
inträffande ledigheter af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
