Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda riksdagarna år 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då ett nytt förslag efter så kort tid skulle
hafva föga utsikt att vinna framgång och det i
själfva verket måste ligga föga vikt på, om en ny
härorganisation, som i alla händelser kräfde en
öfvergångstid af många år. blefve antagen några få
månader förr eller senare, hvaremot de svårigheter,
som i hvarje fall förefunnos för att erhålla bifall
till något som helst förslag, skulle icke obetydligt
ökas af missnöjet hos riksdagsmännen öfver att
sammankallas äfven på hösten.
Det sades ock, att tanken på urtima riksdag blifvit i
det närmaste öfvergifven men i sista ögonblicket åter
upptagits och att förkunnandet däraf i trontalet, som
skedde utan stöd af något i statsråd fattadt beslut,
till och med tillkommit utan flera statsråds vetskap.
Den urtima riksdagen sammanträdde den 11 september
och fick uteslutande till uppgift att behandla en ny
kunglig proposition, som gick ut på den förut godkända
värnpliktslagen och bibehållande af indelningsverket
i hufvudsakliga delar, men med betydliga lindringar,
och rättighet för rust- och rotehållare att öfverlämna
rekryteringen till staten, om soldat icke kunde
erhållas för en bestämd måttlig lön.
Äfven nu blef jag ordförande i det utskott,
som tillsattes för detta ärende. Den ena
kammarens ledamöter kommo där att stå kompakt
emot den andras. Vi voro tio ledamöter från första
kammaren, som tillstyrkte bifall till Kongl. Maj:ts
proposition i dess helhet. Två från första kammaren,
Magnus Björnstjerna och Wijkander, tillstyrkte
värnpliktslagen men afstyrkte det öfriga såsom
medförande alltför stora rubbningar och lindringar
i indelningsverket, under det alla ledamöterna från
andra kammaren afstyrkte organisationsförslaget och
fordrade indelningsverkets upphäfvande samt ville
godkänna värnpliktslagen endast under det villkor,
att så skedde. I utskottsbetänkandet insatte de
dessutom ett skarpt misstroendevotum emot Abelin,
af innehåll, att utskottet icke kunde hysa förtroende
för de kungliga förslagen, enär de stodo i strid med
hvad krigsministern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
