Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda riksdagarna år 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut uttalat. Detta var så mycket mera ohemult,
som Abelin obestridligt varit vida konsekventare än
andra kammarens ledamöter i utskottet, bland hvilka
t. ex. Arvid Posse flera gånger vacklat, icke blott
såsom Abelin i fråga om några modifikationer utan
om hela grunden för försvaret. Andra kammaren fann
likväl icke lämpligt att sedan ogilla denna strof,
om hvilken Henning Hamilton i första kammaren yttrade,
att den lyckligtvis i våra riksdagshandlingar saknade
motstycke.
I kammaren kom jag åter i motsatt läger med Henning
Hamilton, hvilken liksom Stjernblad och Wijkander
förkastade det kungliga förslaget, såsom en försämring
af de fem reservanternas vid förra riksdagen. Jag
åter försvarade det såsom en förbättring af den
nuvarande organisationen.
Vid detta tillfälle antydde jag ock för första
gången den ställning jag sedermera intog så väl
till grundskatterna som till kompromisser. Man
hade nämligen anmärkt såsom ett fel i den
kungliga propositionen, att den inlåtit sig på en
skattejämkning. Härpå svarade jag: »För min del nödgas
jag bekänna, att jag icke är så absolut motståndare
mot all sorts skattejämkning eller lindring, att
om en reglering, som är nyttig, icke kan erhållas
utan att göra något medgifvande i denna riktning, jag
skulle vilja ovillkorligen förkasta hela frågan om en
reglering. Grundskatterna, af hvilka de flesta från
början varit bevillningar, äro visserligen gamla och
häfdvunna, men de äro dock fortfarande skatter, och
jag kan icke anse dem så heliga, att de skulle helt
och hållet och under alla förhållanden undantagas
från att följa beskattningens allmänna grunder;
och till en rätt beskattningsgrund tror jag hör,
att man söker, i den mån tillgångarna medgifva,
undanrödja och jämka de orättvisor, som af förändrade
tidsförhållanden uppstå.»
Och då Karl Göran Mörner, med anledning däraf, att
de tio reservanterna själfva anmärkt flera brister
i det kungliga förslaget, yttrat, att man i deras
reservation igenkände den jämkningsanda, som på senare
tider ofta fört oss på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
