Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1873 års riksdag och kompromissen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Regeringens ställning till denna fråga, som erhöll
en allt annat dominerande betydelse, var mycket
oklar och gaf vapen i händerna åt de många, som
arbetade på en ministerkris. Under det Björnstjerna
tvingade Wærn att ur statsrådsprotokollet utstryka
hvarje bestämdt uttalande angående grundskatternas
upphörande, så tryckte Weidenhjelm en broschyr,
däruti han antog, att indelningsverk och grundskatter
skulle samtidigt afskaffas. Adlercreutz kom till
mig en dag i senare hälften af februari och sade,
att han från andra kammaren hört, att bönderna icke
hade förtroende till regeringens benägenhet att lösa
grundskattefrågan, med mindre än att De Geer ginge
in i konseljen, och ehuru deras misstroende vore
alldeles ogrundadt, ville likväl Adlercreutz gärna
göra hvad på honom ankom för att återställa det goda
förhållandet emellan regering och representation
och förklarade sig därför benägen att afgå, om jag
ville träda in i hans ställe, hvarigenom måhända
större brytningar kunde förekommas. Jag svarade,
att jag icke under närvarande förhållanden ansåg mig
kunna motsvara det förtroende, som sattes till mig,
eller åstadkomma en regering, som kunde tillgodose
anspråken, och att jag därför till de riksdagsmän,
som talat till mig om ministärombyte, förbehållit
mig att icke blifva påräknad. Jag bemyndigade honom
att, såsom han begärde, säga till hvem som helst,
att jag var alldeles främmande för hvad som förehades
i afsikt att åstadkomma en sådan förändring och ännu
mera för all önskan att själf träda in.
Landtmannapartiets endast af sparsamhetsskäl
föranledda försök att med anledning af tronombytet
få konungens civillista något nedsatt misslyckades
och likaså försöken att åstadkomma misstroendevota
af hela riksdagen mot ministären; därvid dock föga
fattades, att framgång vunnits för en plan att
förnärma Adlercreutz genom att neka begärdt anslag
åt en under justitieministerns omedelbara ledning
ställd lagbyrå och att i stället gifva anslag åt en
af honom oberoende lagberedning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
