Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1873 års riksdag och kompromissen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till stöd härför åberopade man, liksom under min tid,
regeringens fullkomliga overksamhet i lagstiftningen.
Adlercreutz yttrade härom i första kammaren, att skäl kunde
förefinnas för en fristående lagberedning endast i det fall,
att man kunde tro riksdagens hetsighet att få lagförslag i
alla möjliga ämnen framlagda därigenom skola minskas, ty
lagbyrån kunde komma i en ställning att lik en jagad hind
blifva nödgad för lifvets bevarande att framkomma med
förslag hastigare än som med den mogna pröfningen läte sig
förena. Alltid försvarade sig Adlercreutz vid riksdagarna
manhaftigt och tvekade aldrig att återgifva lika skarpa hugg,
som han fick. Någon sade om honom, att han var liten
och modig som en vessla. Själfva Hamilton, som var van
att behandlas med stor aktning och undfallenhet, syntes
någon gång helt flat, då Adlercreutz knäppte till honom
för hans pikar. Under öfverläggningen om sjöförsvaret i
andra kammaren yttrade han, att det kunde vara regeringen
tämligen likgiltigt, om Kongl. Maj:ts förslag väckt
förundran hos en friherrlig ledamot af statsutskottet (Ericson)
och icke förundran hos en greflig ledamot af samma utskott
(Posse), såsom de yttrat, och med ringaktning betraktade
regeringen äfven de af vissa ledamöter flera gånger gjorda
försöken att framställa regeringen, såsom om inom
densamma icke rådde fullkomlig öfverensstämmelse i grunderna
för försvarsväsendets ordnande. Posse gaf emellertid icke
tappt utan framhöll åtskilliga yttranden från regeringen,
som han ansåg innehålla motsägelser, och sade, att han
kunde trösta sig öfver dess ringaktning.
Då jag beklagade den hätska tonen i andra kammaren,
svarade mig Adlercreutz, att det var endast de »besegrades
sista vanmäktiga sprattlingar». Med sin oförskräckthet och
sin naivitet gick han också tämligen helskinnad genom
riksdagen oaktadt alla försök, som gjordes att rifva honom ihjäl.
Det var landtmannapartiet en god läxa att få erfara,
att det ännu icke hade hela makten, icke ens i penningepungen.
Något stäfjades måhända ock dess ifver för en
ministärförändring af en aning, att en ministär Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
