Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1873 års riksdag och kompromissen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsvara grundskatternas värde; och då skulle
grundskatterna upphöra.
Utskottets mening segrade med 57 röster mot 54, som
afgåfvos för sistnämnda reservation; och därmed hade
1873 års kompromiss med knapp nöd kommit till stånd.
Min uppfattning af utgången uttalade jag ett par
dagar senare i ett bref till Sibbern sålunda: »I
själfva verket är det vunna resultatet icke mera än
fredspreliminärer mellan båda kamrarna, med oviss
utsikt till definitiv fred. Inbördeskrig inom första
kammaren är den beklagliga biprodukten; och för andra
gången har jag fått blifva hufvudföremålet för det
konservativa hatet. Om man afräknar talmannens och de
båda statsrådsledamöternas röster, som ej afgåfvos, så
lära 63 af ledamöterna varit emot förslaget och 62 för
detsamma, så att det endast varit en tillfällighet,
att ej resultatet blef motsatsen. Ställningen hade
då blifvit bekymmersam för regeringen. Nu har den
åtminstone en grund, hvarpå den kan försöka att
bygga i våra båda viktigaste frågor, försvaret och
grundskatterna. Kungen insåg också vikten häraf
och tvingade sina statsråd att yttra sig mera för
än emot. Hade de velat främja saken af hela sitt
hjärta, så kunde de nog hafva stärkt majoriteten med
20 röster. Då det gick ändå, är det kanske bättre för
dem att hafva varit neutrala, för att hafva händerna
fria till modifikationer, men nog utsatte de sig för
en stor fara att äfventyra sakens fall. Nu hänger
allt på om krigsstyrelsen har tillräcklig förmåga
att utarbeta ett antagligt arméförslag, därpå man
i allmänhet tviflar. – Andra kammaren är förtjust,
och jag får därifrån uppbära så många tacksägelser,
som om jag ensam hade gjort alltihop.»
En öfvervägande allmän mening har, likasom de
hittills skrifna historiska arbeten öfver denna
tid, uttalat en sträng dom öfver detta 1873 års
riksdagsbeslut. Särskildt fick jag känna många
taggar. Gripenstedt sade mig dagen efter: »Du har
i går påtagit dig ett stort ansvar.» Jag har likväl
hört sägas, att han mot slutet af sin lefnad skall ha
yttrat, att han icke vidare så mycket ogillade det,
men med mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
