Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1874 års riksdag och ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställningar, hvilka friherren i följd af detta uppdrag
kunde finna sig föranlåten att göra. Friherre De Geer
skall emellertid hafva afböjt emottagandet af det
honom sålunda erbjudna justitiestatsministersämbetet.»
När skåningarne i första kammaren fingo reda
på mitt afslag, tillkännagåfvo de sitt skarpa
ogillande. Stjernblad förde ordet och sade, att
jag störtade hela partiet ned i ett ohjälpligt
fiasko. Jag erinrade, huru jag under hela den
föregående riksdagen, liksom vid denna, predikat
för dem att icke röra vid ministären, förrän de fått
se dess förslag om arméen och grundskatterna, samt
att de i intet fall kunde räkna på mig. Stjernblad
menade, att de trott mig tala så endast af personlig
obenägenhet att åter träda fram men att de alltid
hoppats, att jag skulle gifva vika, när det gällde,
hvilket i alla fall var min skyldighet såsom
representationens upphofsman. Härpå genmälte jag,
att det icke var mitt fel, att de ej trott på mina
ord. som de nu fingo se varit allvarligt menade;
och hvad min skyldighet beträffade, frågade jag, om
den nuvarande situationen efter deras uppfattning
var riksdagens eller ministärens fel. Stjernblad
svarade obetingadt: Ministärens. Nåväl, frågade jag,
är jag då skyldig att ansvara för både riksdagens
och ministärens alla fel?
Dagen efter min vägran skickade kungen efter
Ludvig Almqvist och anmodade honom att blifva
Justitiestatsminister. Huru fria händer han fick,
vet jag icke, blott att han icke svarat absolut nej
och omedelbart därefter trädt i underhandlingar med
Posse och Stjernblad. De båda sistnämnda reste kort
därpå till Skåne öfver påsk, i den tro att vid sin
återkomst finna allt klart för sitt inträde.
Samma dag, som Almqvist erhöll sitt uppdrag, hade
emellertid ställningen i kamrarna ytterligare
tillspetsat sig. Statsutskottet hade föreslagit
indragning af ett belopp i kommersekollegiets anslag,
som motsvarade presidentslönen. Bergström opponerade
sig häremot och bestred riksdagens rätt att göra
en sådan indragning på ett ordinarie anslag. Han
förklarade i båda kamrarna, att om ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
