Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ministerkrisen 1875, eller den s. k. Bergsprängningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverensstämde med mina, bland annat om kompromissen. Det
var nämligen två synpunkter, som jag icke kunde
släppa vid bildningen af denna ministär; den ena var
kompromissen, uti hvilken Thyselius, Lagerstråle och
Carlson med mig deltagit, och den andra var frihet
från partiförbindelser. Då det nämligen icke fanns
något parti, som hade majoritet inom riksdagen, och
det visat sig omöjligt att sammansätta en konselj
med medlemmar, tagna ur de motsatta partierna, såg
jag ingen annan utväg än att alldeles utesluta
dem, hvilket också mest öfverensstämde med mitt
skaplynne. — Kungen delade min uppfattning och
gillade slutligen äfven mitt äfventyrliga förslag om
Forssell. Själf blef Forssell något förbluffad, då jag
till honom framställde anbudet, men det fattades honom
icke mod, och han antog det efter en dags betänketid.
Ministerlistan var färdig, då kungen den 3 maj
reste till Norge, därifrån han återkom den 9. Dagen
förut hade den gemensamma voteringen om det nya
ämbetsverket för handel och näringar ägt rum,
därvid afslaget segrade; och den 11 fingo Carleson,
Bergström, Wennerberg, Berg och Åkerhjelm sina
afskedsansökningar beviljade. Till deras efterträdare
utnämndes på samma gång: Jag, Thyselius, Lagerstråle,
Carlson och Forssell.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
