Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Å nyo statsminister (1875-1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invände jag, att ingen ville tillhöra ett sådant
parti. Bästa beviset därpå gaf han själf, då
han uttryckte sin önskan att blifva befriad från
sitt löfte att gå in såsom ledamot i den stora
skattekommittéen, emedan han trodde sig därigenom
på förhand blifva så stämplad till en regeringens
anhängare, att han skulle förlora sitt inflytande
i statsutskottet.
Regeringens förnämsta arbeten för den stundande
riksdagen afsågo ämbetsverkens organisation, därvid
man iakttog två hufvudsyften, att minska personalen
genom indragning af så många befattningar, som
befunnos umbärliga, och att åt dem, som bibehöllos
och fingo strängare sysselsättning, bereda en
väl behöflig löneförhöjning på ordinarie stat i
stället för de dyrtidstillägg, hvarmed man under
de senaste åren sökt hjälpa sig fram. Närmast i
ordningen kommo nu på mitt departement hofrätterna
och Justitierevisionen, och samtidigt bereddes af
Forssell statskontorets ombildning och förenkling,
sedan han gjort en resa till Berlin för att taga
kännedom om denna förvaltningsgren i Preussen.
Sedan andra kammarens förre talman, landshöfding
Asker, undanbedt sig vidare fortsättning af uppdraget,
erbjöds detsamma nu åter åt Arvid Posse och denna gång
med bättre framgång. Möjligen bidrog detta i sin mån
till en vänligare stämning emellan landtmannapartiet
och regeringen.
1876 års riksdag var i allmänhet den fredligaste,
som infallit under min konseljtid. Regeringens
propositioner blefvo i allmänhet välvilligt
behandlade, och anslagsfrågorna fingo likaledes en
tillfredsställande lösning.
Den enda fråga bland dem, uti hvilka jag tog del,
som behandlades med något större hetsighet, var det
hvilande grundlagsförslaget om en statsminister såsom
den främste i statsrådet. Jag hade vid föregående
riksdagar, medan jag var utanför konseljen, talat för
denna förändring och bad nu kungen att få vidhålla
min åsikt, hvartill han också efter någon tvekan
samtyckte, under villkor bland annat, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
