Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Å nyo statsminister (1875-1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nye statsministern i allmänhet icke skulle ställas
högre än justitiestatsministern eller förses med
högre lön, hvilket helt och hållet öfverensstämde
med min egen åsikt.
När detta förslag nu förekom i kamrarna, anfölls
det af icke mindre än sex före detta statsråd och
däribland häftigast af Wennerberg, hvaremot det
understöddes af Hamilton. Landtmannapartiet hade
öfverenskommit, att hvar och en i denna fråga
skulle få följa sin egen mening, och i första
kammaren hade majoriteten alltid varit knapp, utom
vid sista riksdagen, då man velat gifva statsråden
en läxa för deras oenighet, som visade behofvet af
en konseljpresident. Jag hade tänkt yttra endast
några få ord i första kammaren för att visa, att
jag icke bytt om skinn med uniformen och säga,
att jag fann förslaget antagligt endast under den
förutsättning, att man icke ställde så stora anspråk
på statsministern, som förslagets siste motionär,
Wallenberg, med flera velat på honom ställa. Men under
debatten fick jag flera bud från andra kammaren,
att om jag icke kom in och lugnade deras farhågor,
så skulle saken falla med stor majoritet. Jag gaf
vika för frestelsen att icke låta slå mig och talade
för saken äfven i andra kammaren, där den sedan gick
igenom med stor majoritet.
Bergström, som var vid dåligt lynne hela denna riksdag
och redan förut pikat landtmannapartiet för deras
smekmånad med mig, yttrade också nu, att det var
naturligt, att kammaren skulle i detta fall lystra
till hvad jag behagat yttra.
I första kammaren var Wennerberg synnerligen
pikant. Han befarade af det från England importerade
förslaget, att då det nya statsskicket ännu icke
var tio år gammalt och ännu icke fullt manbart,
det plötsligen skulle få ett för stort hufvud, –
han fruktade för »den engelska sjukan». Emot Hamilton
vände han sig med ett timeo Danaos et dona ferentes,
hvarpå denne svarade, att Wennerberg själf torde en
och annan gång erfarit, att Hamilton icke tvekade
att rent ut säga sin mening. Då någon yttrat, att
Wennerberg såg spöken på ljusa dagen, erkände han, att
han verkligen såg dem men fann dem icke behagligare
för det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
