Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Å nyo statsminister (1875-1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven i denna kammare bifölls förslaget, med 11
rösters majoritet.
Sedan riksdagen fattat sitt beslut, gjordes försök att
förmå kungen att vägra sanktion, och Erik Sparre lär
till och med i sådant ändamål gjort knäfall. Kungen
stod likväl fast. Då det förespeglades honom,
att jag ställt till hela saken blott för min egen
upphöjelse, bad jag honom utnämna Lagerstråle till
statsminister. Men nu förklarade Björnstjerna, att han
icke kunde underkasta sig en sådan degradering, som
det innebar, att han, hvilken såsom utrikesminister
enligt grundlagen hittills haft lika rang med
justitiestatsministern, nu skulle komma att sättas
under den nye statsministern. Han ville därför
före sanktionen begära sitt afsked. Jag trodde, att
härunder låg förborgadt, att äfven Björnstjerna ville
afgifva en opinionsyttring mot grundlagsförändringen,
hvilken knappt tålte flera opinionsyttringar, än den
redan fått, och var dessutom bekymrad för förlusten
af en duglig utrikesminister. Men det visade sig,
att rangfrågan var det verkliga skälet, och saken
afhjälptes med det något oegentliga förklarandet
af Kongl. Maj:t, att Björnstjerna så länge han stod
kvar vid utrikesministersämbetet skulle bibehålla
benämningen statsminister för utrikes ärendena.
I sammanhang med sanktionen föreslogs af regeringen,
att statsministern skulle åtnjuta samma lön
som justitiestatsministern förut uppburit. Men
nu väckte Wallenberg en motion, att lönen skulle
bestämmas till 24,000 kronor. Jag opponerade mig
häremot, dels på den grund, att Kongl. Maj:t utgått
från den uppfattningen att statsministern icke
borde i något afseende sättas i högre ställning än
justitiestatsministern, och dels därför, att den
föreslagna högre lönen skulle ställa anspråk på en
representation, som icke kunde motsvaras, då den i
alla fall icke kunde möjliggöra en täflan med en rik
godsägare eller en stor industriidkare; och om än det
att »föra stat» ännu kunde i viss mån vara ett medel
att vinna inflytande, vore ett sådant inflytande icke
af något sant värde. Vid afgörandet af denna fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
