Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Å nyo statsminister (1875-1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
specialitet var att hjälpa till vid ministerkriser,
hvilka han på förhand vädrade med den finaste
näsa. Han gick då från den ene till den andre
och uppsnappade en antydan här och en annan där,
hvarigenom han snart kom in i situationen. Sedan
ställde han sig tjänstaktigt till förfogande och
begagnades ofta såsom en mellanhand, som icke
komprometterade någon, emedan han alltid uppträdde
såsom för egen räkning. Dels för att själf komma
under fund med allt, och dels för att underlätta
utförandet, utvecklade han en otrolig verksamhet icke
blott på högsta ort och hos afgående eller tillämnade
ministrar utan också bland kamrarnas ledamöter och på
tidningarnas byråer. Hans närgångenhet tillbakavisades
sällan såsom oförskämdhet, emedan välviljan lyste
igenom och man aldrig fann hos honom någon lust att
ställa till ondt. När en gång ministerkris samtidigt
var å bane i Stockholm och Köpenhamn, for han som en
skottspole emellan de båda städerna, på det ingenting
skulle undgå honom.
Själfve Bismarck hade en gång gästat honom på Vrams
Gunnarstorp, och när kriget hotade att utbryta
emellan Danmark och Tyskland, reste Tornérhjelm
till honom för att höra, om saken icke skulle kunna
på något sätt ställas till rätta. Efter hvad han
berättade, hade Bismarck i början bemött honom
något afvisande och sagt sig ej vilja gifva råd,
men Tornérhjelm släppte honom icke, förrän han
antydt på hvad sätt Danmark skulle kunna undvika
krig. Genast bad Tornérhjelm honom skrifva upp
detta. Nu tyckte Bismarck det gick för långt, men
Tornérhjelm sade sig vilja vara säker på, endast för
egen räkning, att han icke missuppfattat Bismarcks
ord, och slutligen gaf Bismarck honom en liten
ounderskrifven blyertsanteckning, som Tornérhjelm
visat mig. Händelserna hade emellertid utvecklat sig
så hastigt, att Tornérhjelms lapp icke kunde göra
någon nytta.
I sitt sätt att vara hade Tornérhjelm ingen värdighet
men ännu mindre något af parveny, och hvar han
kom, behandlade man honom såsom en grand seigneur,
och detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
