Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingenting hjälpte emot landtmannapartiets fasta
hållning. Endast sex röster af de 110 föllo ifrån i den
första voteringen, som afsåg Kongl. Maj:ts förslag,
med undantag af värnpliktslagen, som denna kammare
beslutit att företaga särskildt och sist. Keys
skrifvelseförslag antogs nu med 104 röster emot 86.
Återstod själfva värnpliktslagen, uti hvilken icke
var intagen någon tidsbestämning för vapenöfningarna
under fredstid och som således var i sig själf föga
betungande och mest afsåg en ordnad redovisning af
de värnpliktiga. Jag var emellertid öfvertygad, att
andra kammaren ändock icke skulle antaga densamma,
och hade knappt ämnat inställa mig i kammaren. Men
Arvid Posse hade förespeglat kungen, att det fanns
en möjlighet att få fram värnpliktslagen ensam,
emedan detta alternativ icke hade varit föremål för
öfverenskommelse inom landtmannapartiet; och kungen
anbefallde mig därför enträget, att jag här skulle
uppbjuda all min förmåga. Jag uppträdde därför
under öfverläggningen och slutade mitt anförande
med följande ord: »Man har visserligen hört talas
om politiska partier, som hafva velat såsom medel
för att genomdrifva sina afsikter använda en sak,
som kallas skattevägran, ehuru jag icke alls anser
detta såsom något önskvärdt sätt att gå till väga; men
jag har aldrig hört talas om att ett parti upptagit
på sin fana ett sådant ord som försvarsvägran, och
jag önskar, att landtmannapartiet icke skrifver ett
sådant ord på sin. Jag har emellertid redan trott
mig erfara, att min stämma icke förmår att göra sig
hörd hos majoriteten i denna kammare, sådan den var
i lördags, och jag skall därför icke nu onödigtvis
upptaga kammarens tid.»
Omedelbart sedan jag sagt detta, lämnade jag
kammaren. Det var icke min mening att göra utgången
af denna votering till en kabinettsfråga, hvilket
jag skulle ansett vara ett förbiseende af den stora
majoritet i första kammaren och den stora minoritet i
andra kammaren, som skänkt mig sitt stöd och hvilka
tillsammans utgjorde riksdagsmännens flertal. Men
jag lade med flit mina ord så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
