Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barndomshem Stjernholm, som nu ägdes af den gamle
hertigen af Otrante, Fouchés son. Stället hade
icke i det yttre undergått stora förändringar,
och likväl hvilken skillnad! De långa korridorerna,
som förr genljödo af en talrik barnskaras stoj och
musiklektioner, voro nu försänkta i den djupaste
tystnad. Den gamle ägaren satt i den stora våningen,
ensam och nästan orörlig, förmodligen af gikt, som
han ådragit sig under ett kringirrande jägarlif,
bland annat i Nordamerikas vildmarker, där han
på flera månader icke legat i säng. På de fordom
så fullsatta väggarna fanns nu icke en tafla,
på borden hvarken en bok eller en blomma. Högar
af utländska tidningar och duschapparater spelade
däremot en roll i möbleringen. Middagsbordet i salen,
som i min barndom vanligen var dukadt för omkring 20
personer i hvardagslag, hade nu endast två kuverter,
en för värden och en för mig. Men i rätternas antal
var förhållandet omvändt. Själf var hertigen den
mest älsklige och förbindlige värd. Han ställde till
min disposition ett litet ekipage, med hvilket jag
kunde färdas äfven på smala skogsvägar och därför
också besökte nästan hvarje vrå af egendomen,
där jag hade något barndomsminne fästadt. Skogarna
hade ansenligt ökat sin höjd, ty liksom villebrådet
voro de fullständigt fridlysta. Ehuru hertigen icke
längre kunde hoppas att själf få jaga, roade det
honom att tänka på att fågel och harar fingo växa
till i fred. Om trädgårdarna, som han låtit omhägna
med stängsel af ovanlig höjd, hyste han en synnerlig
omvårdnad, och då någon gjorde anmärkning emot
att han midt under skördetiden lät köra ofantliga
kvantiteter vatten för att under en svår torka
uppehålla körsbärsträden, svarade han, att han satte
mera värde på att rädda sitt favoritträd af hvita
bigarråer än ett års inkomst af Stjernholm. Jag
lämnade mitt ungdomshem med den känslan, att jag
där ville gärna lefva och dö.
Senare på sommaren gjorde jag och Caroline en utflykt
till Dalarne, som ingen af oss sett förut och hvaraf
vi erforo ett stort nöje. Blott på ett ställe råkade
vi ut för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
