Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liten missräkning. Resplanen var icke på förhand
uppgjord, och ännu mindre några förberedelser
vidtagna, ty det ingick just i vår beräkning att
alldeles obemärkta efter behag få ströfva omkring i en
del af landet, där vi icke hade några bekanta eller
skyldighetsbesök att aflägga. Första nattkvarteret
skulle tagas i Falun, och som jag händelsevis vid
affärden från Stockholm på järnvägsstationen fick
se riksdagsmannen Liss Olof Larsson, frågade jag
honom, hvar man bäst kunde taga in i Falun. Vår
bestörtning blef stor, när vi vid ankomsten dit
funno på perrongen oss till mötes landshöfdingen,
regementschefen, borgmästaren och gruffogden med
flera och af dem inbjödos att först bese det nya
lasarettet och grufvan m. m. samt sedan intaga supé
på stadshotellet. Mitt samtal med Liss hade hörts
af någon, som därefter telegraferat om vår resa
till Falun. Vi hade tänkt tillbringa vår afton med
att läsa högt en medtagen bok, men det blef annat
af. Våra värdar voro dock så vänliga och hyggliga,
att vi snart försonade oss med vårt öde. Vid dylika
tillfällen har det också alltid varit min tröst,
att det vore ändå värre att vara kung. Sedermera
under vår resa fingo vi ock göra många intressanta
bekantskaper icke blott bland dalallmogen utan ock
med sådana högdjur som »Leksandskungen» och Bröms
Olle. Efter en färd på Siljan med ångbåt från Leksand,
som var vårt hufvudkvarter, till Rättvik och Mora,
vände vi åter hem, synnerligen uppfriskade af hvad
vi sett af Dalarnes land och folk.
På hösten voro vi också i Upsala vid universitetets
imposanta jubelfest, där jag gjorde flera intressanta
bekantskaper, såsom med Madvig, de Laveleye och
Geffroy. På hemvägen utförde kungen och jag ett
attentat emot general Rosensvärd. Det fanns nämligen
önskvärdt att göra ett ombyte af krigsminister, dels
för att blifva mera obunden af föregående arméförslag
och dels för att Weidenhielm ansågs för vek emot
främmande påtryckningar; och han var själf icke
ovillig att lämna sin plats. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
