Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1878 och 1879
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dragande departementschefen har plikt att
vägra sin kontrasignation och nedlägga sitt
ämbete. Den allmänna konstitutionella utvecklingen
i vår tid godkänner emellertid alldeles icke ett
sådant förhållande, och oberoende af den juridiska
ansvarsfrihet, som må tillkomma statsrådets ledamöter,
gör den allmänna meningen dem politiskt ansvariga,
icke blott för rådslagen utan äfven för besluten,
i det man tillämpar den grundsats, som i den danska
grundlagen fått ett bestämdt uttryck, då där säges,
att ministrarne äro ansvariga för regeringens
förande. Häruti gör man, enligt min åsikt, äfven
rätt så till vida, att en statsrådsledamot icke
bör anses skyddad för politiskt ansvar blott genom
en reservation, så framt densamma ej åtföljes af en
afskedsansökning. Ett steg i riktning att åstadkomma
solidaritet inom statsrådet har jag" trott ligga i
införandet af statsministersämbetet, då jag ansett,
att den, som af konungen nämnes att vara statsrådets
främste ledamot, därigenom äfven fått i uppdrag
att arbeta på statsrådets sammanhållning till en
politisk enhet, och jag kan ej föreställa mig,
att någon statsminister skulle underkasta sig att
stanna kvar på sin plats, därest någon eller några
af hans ämbetsbröder förhandlade viktiga statssaker
bakom ryggen på honom eller statsrådets öfriga
ledamöter. Men finnes en konstitutionell anda inom
statsrådet, så behöfves icke i själfva verket ett
sådant stadgande, som konstitutionsutskottet här
föreslagit. Finnes åter icke denna konstitutionella
anda i konseljen, så är det fara värdt, att ett
dylikt stadgande föga hjälper. Det skulle vara lätt
nog att kringgå detsamma eller göra det overksamt,
och i ingen händelse lärer man vilja eller kunna
förbjuda konungen att personligen afhandla med
personer utanför statsrådet och tala om vare sig
inländska eller utländska angelägenheter. Det vore
detsamma som att vilja förbjuda en riksdagsman
att tala om allmänna angelägenheter annat än till
kammarens protokoll eller genom sin röstsedel. Icke
heller lärer man kunna förhindra, att det fästes vikt
vid konungens uttalade ord och mening, äfven om detta
icke skett i legalt bindande form, då hvar och en vet,
att konungen äger rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
