Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1878 och 1879
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
interpellerade försiktigtvis mig, om jag skulle
upptaga detta såsom ett misstroendevotum, och då jag
svarade, att jag gjorde så, lät man frågan falla.
Från mitt departement utgingo under denna riksdag
ett lagförslag om afledning af vatten, som vann
riksdagens godkännande, och två af kyrkolags natur,
det ena om tillsättning af prästerliga tjänster
och det andra om förbrytelser af präst. Båda dessa
förföllo genom afslag af andra kammaren, som fann
dem alltför hierarkiska. Vid en senare riksdag blefvo
likväl lagar af nästan samma innehåll antagna.
Jag fann 1879 års riksdag allt igenom otreflig,
till följd af de oblygt framträdande enskilda
intressena. Men den slutade bättre än jag vågat
hoppas. De motsatta anspråken togo ut hvarandra,
såsom vid förkortning af bråk i aritmetiken,
och man lyckades bereda den allra nödvändigaste
hjälpen utan att inleda staten i någon äfventyrlig
finanspolitik. Det egna intresset är det, som
innerst styr alla klasser såsom sådana; och detta
må vara i viss mån berättigadt, men orätt är att
vilja fritaga sin egen klass från egennytta, då man
därför debiterar de andra. Man sparar icke på klander
af böndernas egennytta, som likväl inskränker sig
till att de vilja befrias från de bördor, hvarmed
staten företrädesvis trycker dem, under det de högre
klasserna såsom sin rätt yrka, att staten skall
lämna dem positiva förmåner och ersätta dem deras på
enskilda spekulationer förlorade rikedomar. Detta var
den reflexion, som för mig utgjorde behållningen af
1879 års riksdag.
Jag hade länge önskat att blifva justitiedepartementet
kvitt, emedan jag fann mig icke hinna med att
jämte statsministersämbetet så som sig borde sköta
ett departement, där stora lagstiftningsfrågor
förekommo. De kandidater, till hvilka jag vändt
mig, såsom Berg, Almqvist och justitierådet Rabe,
hade emellertid afböjt att åtaga sig befattningen,
hvarför jag måst tillsvidare behålla den. Men vid ett
tillfälligt sammanträffande med Almqvist fann jag,
att han ändrat åsikt, och då nu Lagerstråle efter
riksdagens slut fullföljde sitt gamla beslut att afgå,
så snart han uppnått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
