Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1880 års riksdag och afskedet från statsministerbefattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
justitieministern Nelleman, hade vi kommit öfverens, att
jag skulle taga initiativet med att till en början
föreslå en gemensam växellag. En kommitté tillsattes
därefter i hvartdera landet, och Bergström blef själen
i den svenska, som sammanträdde med den danska och
norska. Resultatet vanns, och lika lydande växellagar
för Sverige, Norge och Danmark kommo till stånd,
utan större svårigheter vare sig hos regeringarna
eller representationerna.
Ett par af Almqvist utarbetade lagförslag, om vatten
och brödstraffets afskaffande och om offentlighet
vid underrätter, hunno icke af Högsta domstolen
granskas så tidigt, att de kunde framläggas vid
denna riksdag. Almqvist var icke lika slagfärdig
i debatten som vid skrifbordet, och detta plågade
honom så, att han, innan riksdagen var halfgången,
brann af lust att komma ifrån ämbetet.
För att vrida ett af skälen ur händerna på dem,
som ville afslå värnpliktslagen, framlades
på min tillskyndan en kunglig proposition
om en grundlagsändring, hvarigenom riksdagen
erhöll rättighet att deltaga i den militära
kriminallagstiftningen, hvilken förut varit konungens
ensak.
Sedan riksdagsmännen varit hemma öfver påsk,
återkommo bönderna, om möjligt ännu mera bestämda
att förkasta lagen, hvilken de påstodo skulle väcka
en allmän och farlig ovilja i landet.
Några dagar före afgörandet kom Liss Olof Larsson
till mig och sade, att inom landtmannapartiet fanns
knappt någon enda, som ej önskade, att jag skulle
stanna kvar, och att han därför varit betänkt på någon
form för ett afslag, som gjorde det möjligt att få
behålla mig, såsom att lagen antogs med förbehåll,
att den icke fick träda i verket förrän frågan om
indelningsverket blifvit löst, eller ock att afslaget
motiverades på ett sätt, som visade riksdagens goda
vilja; men han tillade, att föga utsikt funnes att få
majoritet för ett sådant förslag. Jag svarade, att på
den punkt sakerna nu kommit, måste regeringen yrka ett
rent bifall till sitt förslag, med de modifikationer
lagutskottet däruti gjort, men att jag i alla fall,
för landtmannapartiets egen skull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
