Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter afskedet (1880, 1881, 1882)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ämnat, uppgaf tullfrågan, som var af principiell
natur, och hvaruti de flesta troligen skulle ställa
sig på Posses sida, än att en personlig eller ännu
djupare oenighet skulle uppgifvas såsom orsak. I
det längsta trodde Posse icke, att Forssell hade
allvar med sitt hot om afgång utan därmed blott
ville tilltvinga sig något, och en lustig episod
i våra samtal föreföll, då Posse lät undfalla sig:
»Det ligger någonting annat bakom, antingen det nu är
Hamilton eller De Geer ... Ugglas, vill jag säga.»
Jag smålog såsom åt en missägning och sade, att man
svårligen kunde misstänka Hamilton att intrigera med
Forssell och att Ugglas säkerligen vore oskyldig.
I början af december fick Forssell afsked, och Posse
öfvertog själf finansportföljen.
I 1881 års riksdag tog jag knappt någon annan synlig
del, än att jag, för första och enda gången af min
riksdagsmannabana, väckte en motion. Den afsåg en
nedsättning af bevillningen för de lägst beskattade,
som af bevillningsutskottet erkändes vara påkallad af
rättvisans fordringar och behöflig för hela den klass
af kroppsarbetare, som endast med svårighet kunde
tillfredsställa lifvets nödtorft vid sidan af statens
anspråk på skattebidrag, men likväl afstyrktes. då
frågan därom borde behandlas i sammanhang med andra
skattefrågor. Härtill lades i första kammaren det
skäl, att genom bifall till motionen skulle på en
omväg jämväl beredas en nedsättning af strecket för
valrätt till andra kammaren. Vid mitt försvar för
motionen hände, hvad som icke händt mig vare sig förr
eller sedan, att jag kom af mig; dock icke så, att
det af någon annan märktes, men så, att jag tappade
bort just det förnämsta af hvad jag velat säga och
hvarpå jag särskildt beredt mig. Jag hade nämligen
ämnat framhålla, att det väl låter sig försvaras,
att man från deltagande i lagstiftningen utesluter
en del medborgare, så länge man är öfvertygad, att
äfven dessas sanna väl blir bättre tillgodosedt
af dem, åt hvilka lagstiftningen är förbehållen,
än det skulle blifva af dem själfva, men att om man
med bevillningsutskottet erkände, att rättvisans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
