Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1884-1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit ensam och beväpnad endast med en knif, så
skickade hon efter läkare och behandlade mig under
tiden med fotvatten och senapsdegar. Innan läkare
hann ankomma, hade jag åter blifvit mig själf igen
men hade alldeles förlorat minnet om hvad som under
en fjärdedels timme tilldragit sig och återfick det
aldrig. Morgonen därpå gick jag upp i första kammarens
plenum och hade aldrig vidare någon känning af denna
besynnerliga åkomma, som förmodligen uppkommit af den
agitation, hvari jag befunnit mig. Efteråt gjorde
jag den reflexionen, att mitt mod den gången varit
bättre än min hjärna, och tänkte, huru oduglig
jag skulle varit, om jag valt ett lefnadsyrke,
utsatt för ständiga faror. Möjligen var dock redan
inträdd ålderdomssvaghet eller någon indisposition
en medverkande orsak, och måhända skulle också vanan
hafva kunnat öfvervinna sinnesrörelsen.
Min hustru däremot, som är mycket rädd för tjufvar,
när de icke äro tillstädes, ådagalade vid detta
tillfälle lika mycket mod som lugn och en fullkomlig
sinnesnärvaro. Sådana kvinnor träffar man icke ofta.
I själfva verket hade faran varit ingen. Tjufven
var en knappt tjuguårig pojke, som på en stupränna
klättrat upp på balkongen, där han slagit sig ned
och betraktat mig, som satt vid mitt skrifbord nära
glasdörren, för hvilken gardinen icke var nedfälld. En
stund efter sedan han sett mig gå ur rummet, hade
han börjat bitvis krossa glasrutorna, hvarunder han
ännu satt utanför på balkongen och därför icke hörde
mitt tillrop, likasom han sedan, inkommen i rummet,
icke hört mina rop åt gatan. Han hade icke hunnit
tillgripa någonting men lämnade efter sig en knippa
nycklar, hvaribland ett dussin hos en fabrikant förut
stulna kassaskåpsnycklar. Från fängelset skref han
till mig och bad mig utverka hans frigifning, då han
skulle uppvakta mig för att tolka sin tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
