Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1884-1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på särskilda utrikesministrar lära väl icke stå tillsammans
med föreningens fortvaro.
Jag vore numera färdig att gå in på att utrikesministern
finge lika väl vara af norsk nationalitet som af svensk och
blefve medlem endast af det unionella statsrådet. Från
svensk sida har man icke heller i allmänhet varit principiell
motståndare till ett sådant ministerium, men man har
ansett villkoret för dess möjlighet vara en unionell
representation, och svårigheterna att åstadkomma denna hafva varit
afskräckande. Möjligen skulle dock en sådan kunna göras
obehöflig, om man för de gemensamma ärendena
konstituerade de befintliga nationalrepresentanterna i deras helhet
till en tvåkamrig unionsrepresentation på det sätt, att alla
frågor, om hvilka icke båda representationerna komme
öfverens, förfölle. Några förändringar i de diplomatiska
anslagen finge då icke ske utan båda
nationalrepresentationernas samtycke, och åtal emot utrikesministern kunde
endast anställas på grund af båda
nationalrepresentationernas beslut. Den juridiska ansvarigheten för politiska
rådslag är sällan af synnerlig vikt, men för den händelse, att
dess utkräfvande någon gång skulle komma i fråga, vore
det lätt att fastställa grunderna för en gemensam riksrätt.
Hvartdera rikets representation vore i alla fall oförhindrad
att ställa till rätta dem af ledamöterna i det unionella
statsrådet, som tillhörde dess nationalitet; och detta vore i de
flesta fall tillräckligt för hvartdera folkets kontroll af den
utrikes politiken.
Jag kan icke inse, att någon verklig skada eller
olägenhet för Sverige skulle kunna häraf uppkomma; och vid
sådant förhållande skulle jag icke vilja afvisa de norska
önskningarna endast för att vidhålla en förut intagen
ståndpunkt. Icke heller tror jag, att Sveriges anseende skulle
lida på en eftergift i detta fall.
Sveriges och Norges förening är så viktig och naturlig
för dem båda, att om blott ett par, i sig själfva oväsentliga,
tvistepunkter undanrödjas, den måste komma att omfattas
med ömsesidig kärlek och af sig själf leda till en fastare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
