Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sjuttionde året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde finna bättre lefnadsvillkor. För att i
ett sådant land föda befolkningen och göra den
så vidt möjligt oberoende, kan det möjligen vara
ändamålsenligt att äfven genom tullar tvinga de
mera gynnade näringsidkarne och konsumenterna att
hjälpa dem, för hvilka landets förhållanden äro
minst gynnsamma men som ändå äro oumbärliga. Detta
är åtminstone icke orimligare än att afsluta
handels- och sjöfartstraktater, hvarigenom man,
för att bereda fördelar åt en näring, underkastar
en annan olägenheter. Vore i den öfriga världen
frihandeln allestädes tillämpad, kunde det väl ändå
knappt komma i fråga för ett enstaka land att vara
protektionistiskt, men då det förhåller sig tvärt
om, och då andra länder genom exportpremier och
andra konstlade medel söka öfversvämma hvarandra,
blir det svårare att ensam upprätthålla den absoluta
frihandelns grundsatser. Därtill kommer, att ingen
skatt är i förhållande till sin storlek så litet
betungande som tullen, och detta icke blott därför,
att den för konsumenterna i allmänhet utgår i så små
portioner, att de föga märkas, och att man i viss
mån kan undandraga sig den genom att mindre konsumera
en med hög tull belagd artikel, utan ock därigenom,
att en del af skatten tvifvelsutan utgöres af den
importerade varans utländska producent. Men å andra
sidan får det icke förbises, att en skyddstull
icke allenast drabbar den utländska varan och
inflyter i statskassan utan också förhöjer priset
på den inländska med en prisskillnad, som går in i
fabrikantens ficka. Ännu värre är, att den sporre att
åstadkomma de bästa varor, som ligger i en fri täflan,
minskas därigenom, att ett rike stänger sig inom sig
själft, men öfverdrifvet är frihandlarnes påstående,
att så godt som all täflan upphör. Vi se sådan frodas
emellan skräddare och skomakare i den minsta småstad,
och i ett stort rike undertryckes den icke, äfven
om utländsk konkurrens utestänges.
Teoretiskt synes mig ingenting vara att anmärka emot
ett system, hvarigenom alla utländska produkter
belades med tull till samma procent af varans
värde. Ingen näring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
