Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Det gick lättare, under hand som vanan kom.
Andersson lärde sig snart, att det var bättre att
tigga av kollegerna ute i arbetslokalerna än
inne hos boktryckarna. Konsten var att slinka in
obemärkt och låtsa den djupaste okunnighet
om att det fanns ett anslag på dörren, vilket
förbjöd tillträde för obehöriga. Ibland kunde
det vara knepigt nog. Faktorn kom som ett
rytande lejon:
— Va, va... vem söks? Vart skall ni hän?
Kan ni inte läsa vad som står anslaget på
dörren, va?
— Ursäkta! (Det var en vana numera att
börja varje sats med en ursäkt!) Jag sökte en
gammal vän härinne, en sättare.
— Vad skulle han heta?
— Johnsson — högg den sökande till på
måfå.
— Här arbetar ingen Johnsson.
— Då måtte han ha slutat.
—- Här har aldrig arbetat någon Johnsson.
Var så snäll och ge er iväg bara. Inga luffare
hitin!
Gudskelov för det! Han började då
åtminstone betraktas som ordentlig luffare. Nåja, nu
hade han också hunnit bli åtskilliga grader
ruskigare till det yttre än när han gav sig ut.
Byxorna hängde i fransar nedomkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
