Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
skap. Det senaste har han tappat bort en
brännvinsomtöcknad kväll — dessa händelser,
som här berättas, ligga några år tillbaka i
tiden, då denna vara var lättare åtkomlig än nu.
— Han har gjort den erfarenheten, att de flesta,
som längre eller kortare tid hedrat honom med
sitt sällskap, ha "kört upp" honom vid
fördelningen av den gemensamt hopviggade kovan.
Nåja, inte kan han själv skryta med fullkomligt
rent samvete. Han har lärt sig knepet — detta
såväl som andra, vilka höra till professionen.
Men det var harmfullt, när andra lurades. Då
kunde Andersson öppna sin moraliska
indignations alla källflöden. Att lura en kamrat — så
förbannat skamligt!
Nej, det kunde vara lika bra att luffa ensam.
Risken för bondlänsmännen var också mindre
då.
Emellertid ville slumpen, att Andersson
återigen träffade på en "resande" kollega,
gemenligen kallad "Keruben", gammal rutinerad
luffare, även han på väg in till huvudstaden.
Sällskapet antogs, så mycket hällre som "Keruben"
var, vad man brukar säga, en glad själ och för
tillfället den lycklige innehavaren av nära ett
kvarter resbrännvin. Denna sistnämnda vara
hade Andersson lärt sig att värdesätta ganska
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
