Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Så, nu är det klart! Det ryker och gnistrar
ur de lossnande flagorna... Därnere glider
vattnet sakta och tyst på sin väg till havet... ett
par lyktor borta från andra sidan åkröken
spegla sig i glindrande strimmor... bron går
nu i jämna och hastiga pendelsvängningar, i
takt med bultandet i tinningarna...
"Nu är jag människa igen!" — den
glädjande underrättelsen kan Andersson inte underlåta
att högt meddela sig själv. Han skrattar tomt
och fånigt. Där det plågande, känsliga,
skälvande suttit, där satt nu — en glödgad,
brännhet sten! Svalka... ännu en klunk!–
Ruset kan byta karaktär nära nog med
samma fart som man vänder bladen i en bok. Den
sentimentala perioden hade Andersson haft
ännu medan han satt på krogen i sällskap med
någon eller några som ban sedan totalt glömt
bort. Han hade sluddrat på målet och låtit
tårarna trilla nedåt näsan, i översvallande
känslosamhet hade han viskat förtroenden, som voro
för djupsinniga för att han ens själv skulle
kunna begripa dem. Sedan hade han haft den
glada perioden, då han gått på gatan och
skrå-lat, fått varning av polisen, som dock av
hänsyn till hans nya och snygga kostym låtit det
bero därvid. Nu stod ban slutligen här mitt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
