Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
skälvande blå låga för sista gången flammade
upp i ruinhögen? — Skulle han månne i en
evighetssekund se livets trassliga härva redas
upp?... Den stolta tankeborg, som kostat
honom bittra mödor och nätters drömlösa grubbel,
vad var den värd? Krossad, då dödsfasans
ångestrop drev den sista blodvågen ur hans
hjärta. Eller skulle hans halvbrustna öga i lugn
blicka mot Nirvanas färg- och konturlösa
sagoland? –-
Då blev det med ens gravtyst omkring honom
— långt i fjärran vandrade blott en döende
tonvåg. Han ryckte till, som väckt ur en
slummer... det blev så tyst att han hörde sitt eget
hjärtas slag, spänningen slappnade och
kallsvetten trängde fram genom huden. Han kom
åter till sig själv i all sin förödmjukande
svaghet och sorglustiga ynkedom. Hånskratt ljöd i
hans inre och formade ett gäckfullt svar på
hans frågor:
— Du skulle naturligtvis legat där nere i
gruset och sökt intala dig själv att det inte var så
farligt — man skulle nog lyckas att lappa ihop
de söndriga lemmarna.
Hoppet, du, hoppet skall följa dig in i bleka
döden, dåre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
