Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
yrande konfetti — men nu! — de suga sig fast,
dessa blickar, med den befallande,
magnetiserande kraften: jag ger allt — jag begär allt!
Natten faller på...
Det är de stora lidelsernas tid, då äro de
glödande rus, gestalter, hänförande i all sin
sinnliga yppighet. Men var aktsam! De röda rosor
de flätat i sitt korpsvarta hår blöda, deras
kyssar bränna och förinta.
Kvällens nynnande har gått över i nattens
musik. Den tonar väl svagt, men dess melodier
äro retande och vällustiga, blandade med
kärleksviskningar och återhållet skratt. Så stiga
tonerna, det kommer inslag av vildhet, de rusa
förbi, över varandra — och det blir tyst! I
serpentinbelysning av smältande smaragd stiger
Venus ur badet, förförisk, gudomlig. Och
nattens orkester ljuder åter, nu i fullt raseri — hör
ungmors skrik och fauners skratt, hör jublet
och tjuten, vildheten och till slut råheten skära
genom tonerna. Luften är kvav av ångande vin,
skälvande av njutningens raseri. Det är
djävulen själv som slår takten till musiken med sin
svans.
Störta med i ringen, blanda dig i virveln,
människobarn, nej, människodjur! Töm
bägarn med elddrycken i botten!
Men se då... Se rosorna i nymfernas hår, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
