Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
morgon ligga glasartat stela i sina insjunkna
hålor, hela den slappa gestalten har lånat liv
för kvällen på förskott — men ett förskott som
obönhörligen måste återbetalas med ränta.
Johansson vet det nog.
Han är lungsjuk, läkaren har sagt det och
han skulle vetat det även om han inte ägt attest
på saken. Det både syns och känns... Han är
sjuk, men varken på grund av superi eller
oordentligt leverne — nåja, kanske han i viss
mening inte heller levat ordentligt, men det kan
han inte själv rå för. Han har inte ätit
ordentligt, därför att han inte haft råd till bättre, han
har levat i dålig luft, därför att hans arbete
tvingat honom till det. Och så har han kanske
också haft en smula ärftlig disposition.
Nogav... just nu tänker han inte på den
saken, hans sinnen ha fängslats av något annat,
där han stegar fram längs västra sidan av
Gustav Adolfs torg. Han ser på en kvinna, en
vacker kvinna som kommer sneddande över
torget åt samma håll som han, åt Morescobron.
En vit, snävt åtsittande klädning framhäver
den fylliga kroppens alla linjer och den yppiga
barmens stigande och fallande skönjes så väl
vid varje andedrag.
Johansson böjer huvudet djupare och låtsar
icke se, men han ser ändå, ser i hänryck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
