Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
turligt, tyckte han själv, så himmelens befängt,
att förståndet måste stå stilla. Denna stolta,
sköna kvinna, vördnadsbjudande och vit som
den heliga jungfrun, hon blev under nattens
heta timmar ett vilddjur, ett monstrum av
omättlig lidelse. Hon hade skänkt honom
stunder av berusande sällhet, men skräcken för
henne satt alltid på lur i hans själ.
Under dagarna, då hon kall och viljestark
förde spiran över borgens folk, sänkte de stora
starka männen huvudet och vågade ej uthärda
de ljungande blickar, med vilka hon
beledsagade en tillrättavisning. Hon hade tagit makten
om hand långt innan hennes fader lagts i
graven och folket var vant att lyda henne. Ej minst
Olof var som ett rö i hennes starka hand. Inte
kunde han skryta med, att hans underliga
förhållande till borgens härskarinna givit honom
några materiella fördelar. Han behandlades
som alla de övriga och ej ett ord eller en blick
förrådde för någon en hemlig förståelse mellan
härskarinna och tjänare.
Men på nätterna... Ibland var han säker om,
när han som en skugga tyst gled genom
slottsgemaken, att han kom från en vansinnig eller
en demon. — -— —
Båda stirrade, fortfarande tigande, ut i den
sovande aftonen. En tung, svartgrå molnvägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
