Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom såväl vid manliga som kvinnliga objekt. Detta
sammanhänger åter även med hans samvetsbetänkligheter
gentemot sexualiteten. Han kunde aldrig övervinna dessa och
bli aggressiv. När motparten hade denna egenskap, var hans
skuld mindre. Han fick då vad Stekel kallar Lust ohne
Schuld. Att detta även spelar in i kvinnans normala
blygsamhet, anser jag uppenbart, fast naturligtvis för denna även
finnes ett biologiskt grundlag. Det är ock allbekant, att ju
djupare kvinnan sjunker, ju aggressivare blir hon. För att
återkomma till patienten framgår ju tydligt av hans historia,
vilken roll passiviteten spelat i hans sexualitet. Hans
misshand-lingsfantasier voro mest passiva. Såsom något egendomligt
må i förbigående nämnas, att det enda sexuella handlande, han
någonsin tillåtit sig, dikterats av sadism, alltså en aktiv
tendens. Under skoltiden hände det honom nämligen mer än
en gång, att han missbrukade sin ställning som ordningsman
eller troppchef i gymnastiken till utdelande av örfilar åt yngre
kamrater, och märk väl just sådana, som på honom utövat
sexuel dragning. Han var med andra ord på väg att utbilda
sig till en fullständig hypokrit av samma art som
prygelpedagoger med sadistisk läggning. Han medger under analysen
oförbehållsamt, att dessa handgripligheter beredde honom
lustkänsla- Å andra isidan hade han säkert ej tillåtit sig dem,
om han genomskådat deras sexuella natur. Homosexuella
koha-bitionsfant,asier, tanken på coitus in anum eller dylikt, ha
visserligen, när de någon sällsynt gång förekommit, varit
aktiva, men förbundna med tanken att därtill vara tvingad. Om
alltså passiviteten vida överväger aktiviteten, fanns dock hos
honom ingalunda denna verkligt kvinnliga tendens, denna
benägenhet att känna sig som kvinna, vilken förefinnes hos så
många s. k. passivt homosexuella (Bliihers »Der invertierte
Weibling»). Enligt Ferenszis terminologi var patienten
objekt-homoerotiker.
Under febr.—sept. 1914, patienten var då 21 år, genomgick
han åter en psykotisk period och var under denna tid på
sinnessjukanstalt. Patienten som minns de psykotiska tiderna
mycket väl och talar om dem med full sjukdomsinsikt, berättar
från denna tid, huru han under en extatisk känsla plötsligt
i fantasin såg sin mor; han erfor därvid en stark längtan att
komma tillbaka till henne. Han fantiserade ofta om henne,
sammanställde henne med tanken på herdeidyll, Bellmans »Opp
Amaryllis», såg henne, då hon klädde sig på morgonen, tog
på strumporna. Hade givetvis en rädsla för att frossa i dylika
fantasier. Han berättar vidare, att då han under denna tid
skulle göra bot och bättring genom att utföra så obehagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
