Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
GENEVIÈVE.
— Men det var bara en droska, tillade Julien.
Fast han icke kände en bokstaf i alfabetet,
kunde det icke hända honom att förblanda ett hyrdt
åkdon med ett ekipage.
— Men hvarför kom hon då icke fram hit med
sin droska? Det är någonting att fundera på! Jag
går och pratar litet med gamle pappa Loriot. Han
skall väl åtminstone kunna säga oss, hvilken af hans
hyresgäster det der förnäma besöket gälde.
Den tjocka frun gick öfver gatan och försvann
genom porten midt emot. Men om en stund kom
hon tillbaka med misslynt min.
— Han är envis som en åsna den der gamle
Loriot. Nu vill han inbilla mig, att* han är döf, när
jag vet, att han hör bättre än jag sjelf. Det är
omöjligt att få något ur honom! Men det skall jag ge
honom igen för!
Knappt hade hon emellertid återfått jemnvigten
på sin trånga stol, då en ny händelse satte hela denna
lilla verld i rörelse. Fru Marceau, hittills föga känd
i qvarteret, der hon bott blott sedan några
månader, visade sig i porten bärande den lilla
guldlockiga flickan, hvars skönhet alla beundrade. Oaktadt
värmen var den lilla Insvept i en gammal sjal, men
grannarnes skarpa ögon hade snart upptäckt, att
det var för att dölja en ovanlig drägt. Geneviève,
förvånad och orolig, sprattlade för att komma lös;
men fru Marceau höll henne stadigt fast, allt under det
hon kysste henne och tilltalade henne med smekord.
— Hvart tar ni vägen med er lilla engel?
ropade med gäll röst den nyfiknaste i gruppen.
— Jag går med henne till gudmor, svarade
fru Marceau utan att stanna, och jag bär henne
för att hon har ondt i foten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
