Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIEVE.
Köp honom en fullständig drägt; det är bättre för
honom än en liten ros, tillade doktorn skrattande.
Fru Marceau skrattade icke.
— Ni känner honom icke, sade hon
allvarsamt.
— För tusan! Ni vill väl icke inbilla mig, att
han är så fäst vid en liten fyra års flicka!
— Han håller mer af henne än af både mor
och syskon. Det var just det jag tyckte illa om.
Men herr doktor, jag får väl åtminstone höra något
om henne? . . .
— Jag får sjelf ingenting höra . . . Hon skulle
strax lemna Paris. Det är för öfrigt ett formligt
vilkor, att ni ej skall hafva något slags beröring
med henne.
— Det är bra hårdt . . .
— Ja visst, men det är nog det bästa. Det
tjenar till ingenting att rifva upp saknaden. Adjö, fru
Marceau. Ni må säga hvad som helst, så är jag
viss, att jag gjort er en stor tjenst, och barnet
också. — A propos, huru tyckte ni om frun?
Fru Marceau tvekade.
— Det är en förnäm dam, svarade hon,
som icke tyckes tro, att fattigt folk ha kött och
blod som hon sjelf. Jag bjöd henne en stol, men
det såg ut, som hon varit rädd att smutsa ner sig
genom att sätta sig hos oss. Ni vet ändå, huru
snyggt här är.
— Ja, det är säkert; om alla bostäder vore så
ordentliga, skulle jag icke ha så många sjuka i
qvarteret, och då skulle jag ha mindre brådtom. Nu
ha vi pratat nog, fru Marceau. Friskt mod! Helsa
Jacques från mig, att han bör vara glad att ha en
black mindre om foten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
