Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
GENEVIÈVE.
lätt att sofva der, äfven med öppen dorr. Han sade
dock ingenting, ty han brukade icke klaga.
Augustine, den enda flickan, klädde af sig bakom
gardinen och kröp ljudlöst upp i den stora sängen,
der hon låg tillsammans med modern. I den hade
också lilla Geneviève hittills haft sin plats. Alla
gossarne, stora och små, sofvo redan i det mindre
rummet. Fru Marceau stälde i ordning efter
qvälls-varden.
— Nu, mor, sade Jacques, skall du säga mig,
hvad allt detta betyder. Hvad är det för en
gudmor, som ingen haft reda på förut?
Fru Marceau satte sig tätt bredvid sin son, som
hade ryggen vänd mot den stora sängen, och
talade så sakta, att Augustine, som hållit sig vaken,
i hopp att få höra något, blott kunde urskilja ett
och annat enstaka ord. Men plötsligt ryckte hon
till och kröp tätt intill väggen för att synas
försjunken i djup sömn, i fall någon händelsevis skulle se
på henne. Jacques hade häftigt stigit upp och sade
med en röst som liknade åskans aflägsna mullrande:
— Förstår jag rätt? Är det möjligt? . . .
Hennes döende mor anförtrodde henne åt oss, och du
har sålt henne . . .
Fru Marceau svarade icke. De sista orden hade
förkrossat henne . . . Hon hade aldrig sett saken
från den sidan.
— Jag skulle aldrig ha trott dig i stånd till
något dylikt, mor. Och utan att säga mig ett ord,
utan att fråga mig till råds . . . Du har behandlat
mig som ett barn, och jag är dock nu familjens
hufvud.
— Ack, min Jacques, det var för din skull jag
gjorde det. Du arbetar ihjäl dig, och det förslår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
