Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 GENEVIÈVE.
af föremålen för hennes ömhet skulle varit alldeles
obotlig.
Och likväl, att rosen fattades i detta torftiga och
mörka hem, i kretsen af dessa bleka och sjukliga
små ansigten, innebar det samma som att färg, behag
och poesi försvunnit derifrån.
Jacques visste det väl, han, som gjort henne till
sitt lifs dikt.
II.
Jacques Marceau var endast sexton år, då hans
far dog. Af naturen djup och allvarlig, förstod han
genast, att det under sådana omständigheter för
honom ej längre fans någon ungdom, och att han utan
tvekan eller svaghet borde ikläda sig den roll af
fullfärdig man som blifvit honom tilldelad. I de första
ögonblicken efter en stor själsskakning förefaller den
obetingade uppoffringen af ett helt lifs lycka icke
svår för ett ädelt sinne. En lefnad af försakelse synes
den naturligaste och till och med önskvärdaste, men
snart tager ungdomen och dess omedvetna
sjelfvisk-het åter ut sin rätt, och det är då den verkliga
kampen börjar.
Jacques fann intet bistånd hos sin mor, en
kärleksfull men trång själ, som i sin inskränkthet ej en
gång anat hvad som föregick inom honom. Ung
som han var, skulle han kanske blifvit nedtryckt af
sitt tunga kall, derest han icke funnit ett stöd.
Några månader efter den gamle Marceaus död
hade nya grannar flyttat in i en lägenhet i samma
förstuga som familjens. Det var en bronsarbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
