Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 GENEVIÈVE.
er sjelf, så tänk på era barn, i synnerhet på er
äldste son, som dukar under för ett sådant påhäng.
Och tänk äfven på flickan, ni eger ej rätt att vägra
henne den lysande framtid som erbjudes henne.
— Jag ville först tala med Jacques, sade den
stackars qvinnan halft öfvertygad.
— Det afråder jag. Tänk på, att det framför
allt är för hans skull, ni gör det. Om han ock
med ungdomens oerfarenhet i första ögonblicket
förebrår er, hvad ni gjort, så var viss, att han
senare skall tacka er. Gif mig nu ert samtycke, så
kommer man och hemtar barnet i morgon. Jag
skall begära 500 francs för det år, ni haft det i er
vård.
Fem hundra francs; det var en rikedom! Fru
Marceau hade icke vågat säga sin son, att hon
måst betala bagaren med de pengar, som voro
aflagda för hyran, med hvilken man redan kommit på
rest för två qvartal till följd af några dagars
arbetsbrist. Fem hundra francs! Hon försökte
förgäfves göra ett hastigt öfverslag af huru många
hy-resqvartal denna summa innebure.
— Seså! utbrast doktorn, saken är afgjord. När
man kommer för att hemta flickan och helsar från
mig, förstår ni meningen. Gif mig hennes papper.
Ni har dem väl?
— Men känner ni denna fru? frågade fru
Marceau.
— Ja, hon är mycket rik, mycket god och
mycket aktningsvärd. Jag ansvarar för, att flickan ej
kan komma i bättre händer.
— Jag får väl se henne ibland? frågade fru
Marceau i en ton, som ej röjde minsta tvifvel om
en så naturlig sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
