Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
GENEVIÈVE.
sig lik. Kom bara icke, min vän, och klaga för mig
öfver de obehag, ledsamheter eller sorger, som din
vackra skatt kommer att göra dig. Du har sjelf
velat ha det så. Jag tänker, att då vår Herre icke
gaf dig barn, var det, emedan du icke skulle ha
några.
Emellertid hade Félicie skyndsamt fört bort den
lilla flickan, som mycket undrade på den bistra
gamla frun.
— Hvarför såg hon så ovänligt på mig? sade
hon. Jag tror, hon icke alls tycker om mig. Är
hon stygg?
— Nej, svarade Félicie, men hon är gammal,
och barn äro tröttande för gammalt folk.
— Jérome är också gammal, och han är snäll
emot mig. (Jéröme var trädgårdsmästaren, i hvars
sällskap Geneviève hvar dag tillbragte angenäma
stunder.) De gamla äro icke stygga.
— Din tant är heller icke stygg, hon är säkert
bara sjuk. Du skall vara snäll mot henne och icke
trötta henne.
Geneviève tänkte länge på hvad Félicie sagt.
Hon förstod så väl, att det är ledsamt att ha ett
gult, rynkigt ansigte, matta ögon och knotiga
händer samt att alltid se ond ut. Ålderdomen var nog
skuld härtill; det var synd om stackars tant. Men
Jérome såg aldrig ond ut, han, icke ens då hans
lilla vän af misstag eller okynne trampade på
rabatterna. Kanske han icke var så gammal som tant?
Genevièves lilla hjerta fyldes af medlidande. Denna
sorgliga ålderdom föreföll henne som en olycka, för
hvilken man borde visa ett ömt deltagande. Då
Félicie ett ögonblick var upptagen, passade hon på
och gick tillbaka till salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
