Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47 GENEVIÈVE.
Helt förbryllad svarade fru de Préal oförsigtigt:
— Det är att ha ett groft sätt och groft språk,
att vara tafatt . . .
— Har jag då ett groft sätt?
— Nej, älskling. Fruarna talade säkert icke
om dig.
— Jo, de talade visst om mig . . .
Geneviève började fundera, allt under det hon
på nytt i sitt hufvud hvälfde denna hemlighetsfulla
anklagelse för simpelhet.
— Här om dagen, återtog hon, stannade jag
på gatan och klappade en halt hund; fröken Lalande
sade, att det var simpelt.
Fru de Préal svarade efter någon tvekan:
— Fröken Lalande vet alltid hvad som är
passande. Du kan lita på henne i allting.
— Hon säger, att hon tycker bättre om att man
gör ett fel än något, som är simpelt, fortfor
Geneviève eftertänksamt; då skulle hon ju tycka mer
om, att jag vore olydig eller sade en osanning, än
att jag klappade en halt hund.
— Ah, barn, nu säger du en orimlighet. En
väl uppfostrad flicka måste gå ordentligt på gatan
och icke springa efter förbigående djur, men ljuga
är en stor synd, vet du väl.
— Ja, men det är icke så simpelt. Jag narrades
en gång, och då bannade fröken Lalande mig mindre.
Fru de Préal kände sig litet illa till mods och
var glad att samtalet afbröts. Barn kunna verkligen
sätta en i förlägenhet ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
