Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»
GENEVIEVE.
Efter några inledande anmärkningar sade den
hederlige mannen:
— Hör på, min gosse. Jag har länge haft något
på hjertat, som jag skulle vilja säga er. Jag ser er
alltid nedstämd, alltid sorgsen, och det gör mig ondt. Ni
är ung . . . ungdomen bör vara glad. Se jag, som
grånar dugtigt, jag går ändå inte som ni och ser surt på
vår Herres sol. Hvarför muntrar ni inte upp er emellanåt?
— Det beror på olika karakterer, svarade Jacques,
utan att förargas öfver det, som frän hvarje annan
skulle förefallit honom som en påflugen förtrolighet,
kanske också på omständigheterna . . .
— På omständigheterna! Tror ni kanske, att
mina äro mycket goda och mycket lysande? För
oss är icke lifvet ett lustparti, icke mer för mig än
för er, kamrat. Så långt jag kan minnas, har min
lott varit att arbeta, sträfva, svettas, pusta och slita
ondt. Hvar morgon, så tänker jag: Friskt mod,
ännu en mödosam dag, och aftonen kommer. Hvar
qväll, då jag sträcker ut mig på min halmbädd, är
jag nöjd, emedan jag gjort min pligt. Det högsta
väsendet ser dig, säger jag till mig sjelf, och det
bör vara dig nog.
— Det högsta väsendet! . . . upprepade Jacques
en smula hånande.
— Ja, ja, min gosse, låt oss komma på det klara
med hvarandra. Om ni hör till dem, som neka
tillvaron af ett högsta väsende, så kunna vi inte komma
öfverens, ty ser ni, det är min rationella öfvertygelse.
Jag tror på det högsta väsendet, liksom jag tror på
solen, och ni?
— Jag ser solens ljus, och jag känner dess
värme, men ingenting låter mig känna tillvaron af
ert högsta väsende. Hvarför skulle jag tro på det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
