Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 GENEVIÈVE.
att låta be sig; men i qväll åtminstone skulle ni
vara säker på att skaffa er en grundlig reumatism
på halsen. Seså, min hedersvän, gå nu er väg . . .
Det är tid att stänga!
Sången hade tystnat; man hörde icke längre
annat än rullandet af vagnarne och de missljudande
visorna från några muntra arbetare, som gingo öfver
boulevarden. Vid början af gatan vände Jacques
sig om; ett moln gick öfver månen. Planteringen,
försänkt i skugga, syntes nu blott som en mörk
fläck midt på torget.
När han kom hem, hade modern, trött att vänta,
gått till sängs, och barnen sofvo. Han erinrade sig
den natt, han irrat omkring på gatan efter
Geneviè-ves bortlemnande, hela det förflutna återkom i hans
minne, och han låg vaken ända till mot morgonen.
Under denna långa natt kunde han höra
moderns torra hosta, hennes tunga andedrägt, en eller
två gånger talade hon som i feber, sedan jemrade
hon sig. Då steg han upp, närmade sig sakta och
frågade henne, om hon var sjuk; men hon svarade,
att hon mådde bra, utom att hon inte kunde sofva,
och att han inte skulle oroa sig.
Derefter hörde han blott några undertryckta
anfall af hosta, och till slut slumrade han in. Han
drömde, att Geneviève låg gömd i trädgården och
att han sökte henne bland buskarne, utan att
någonsin få se annat än en flik af hennes klädning
liknande en månstråle. Plötsligt stod väktaren
framför honom och sade med sin råa stämma: Sof
ruset af er annanstädes! Min trädgård är inte för er
och era likar!
Och som han satte sig till motvärn och icke
ville aflägsna sig från det ställe, der han hoppades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
