Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59 GENEVIÈVE.
— Nej, herr Lebeau, nej, ni kan inte göra mig
rättvisa, emedan ni inte vet allt, hvad jag uthärdat.
Och att tänka på, att sedan jag har uppoffrat mig
för andra, så har jag ingen, som skall taga vård
om mig på min ålderdom! . . .
— Seså då, äro vi inte här? Tar ni oss för
hjertlösa, otacksamma varelser? Så ja, fru Grégoire,
lugna er. Ni vet väl, att Céline betraktar er som
en mormor.
Det sista ordet tycktes icke behaga fru
Grégoire; hon skulle gerna invändt, att hon ännu var
för ung för en dylik roll, men hon nöjde sig med
att säga:
— Ja, stackars lilla engel, hvad skulle hon taga
sig till utan mig? . . .
Och då fru Grégoires uppmärksamhet blifvit
väckt på denna nya sida af hennes förtjenster,
började hon åter fälla tårar, och Lebeau tog på nytt
till ordet för att trösta henne, denna gång på ett
allmänt och filosofiskt sätt.
— Dygden är sin egen belöning, sade han.
Det är någonting att ha fylt sin pligt och förtjena
hederligt folks aktning. Det fins en rättvisa, och
en hvar skall vid sluträkningen vedergällas efter
förtjenst; det är min rationella öfvertygelse. Ni
har ingenting att förebrå er, fru Grégoire, var då
nöjd.
— Ack, ni är en bra karl, herr Lebeau. Jag
hoppas, att den gode Guden skall vara lika rättvis
som ni, men ni är optiker, som ni vet.
— Optimist, fru Grégoire.
— Optimiss, i fall ni tycker det är bättre.
— Jai Jag är optimist, och jag gör mig en ära
af att vara det. Den som tror på ett högsta vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
