Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
IOI
Céline förblef orörlig på sin plats, med sänkt
blick och beklämdt hjerta; hennes händer darrade,
då hon ville återtaga sitt arbete. Lebeau hade
ingenting gissat; han var den minst skarpsynta
menniska. Dessutom var Céline i hans ögon blott ett
sjukt barn; han skulle aldrig ha misstänkt, att hon
kunde vara något annat i Savignys.
— Stackars gosse! sade han, han kommer att
sluta i fängelse, fruktar jag, såvida han inte blir
skjuten i något upplopp.
— Ah, far, utropade Céline, huru kan du tala så?
Hon ångrade nu, att hon låtit honom gå utan
att ens räcka honom handen. »Om ni ville älska
mig!» hade han sagt, och med hvilket lidelsefullt
tonfall! . . . Hon trodde sig ännu känna den blick,
som tvungit henne att bortvända hufvudet, emedan
hon icke kunde besvara den. Hon kände sitt hjerta
betryckt; men hvarför? Älskade hon honom? . . .
O, nej . . . han skrämde henne med sin dystra
energi och sin odelade hängifvenhet för en sak, som
hon blott till hälften förstod. Nej, hon älskade honom
icke, och denna uppenbarelse af kärleken, som hon
ännu icke lärt känna, kom henne blott att erfara
ett slags fasa. Hon förebrådde sig den känsla af
motvilja, som denne oegennyttige man ingaf henne,
denne man, hvars lif endast var hängifvenhet och
uppoffring; men hon rådde ej derför . . . Han skulle
vara borta veckor, kanske månader; under denna
tid skulle hon hvarje dag bedja för honom. Den
tanken lugnade henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
