Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
— Ni reser kanske ner till er man i landsorten?
sade han.
— Min man dog på sjukhuset för åtta dagar
sedan, svarade hon. Han var droskkusk.
Myndigheterna skicka mig ner till hans hembygd och
bekosta resan för mig, men ingenting vidare. Jag har
sålt allting för att betala våra skulder. Jag fick inte
ens qvar några öre till litet mjölk.
— Och kunde ingen ha gifvit er det! . . .
— Jag kände ingen i det hus, der vi hade ett
rum sju trappor upp.
Hon teg ett ögonblick, derpå tillade hon med
lägre röst:
— Han var mycket god emot mig; han höll så
mycket af våra barn ... Vi voro lyckliga. Det
var en lunginflammation . . . Jag fick inte taga
farväl af honom.
Hon grät icke och talade helt stilla; men
Sa-vigny kände, att under denna frånvaro af
känsloyttringar doldes en stor smärta.
Nattluften blef kylig, och barnet började åter
att jemra sig. Arbetaren drog upp fönstret, och
under en timme hördes blott den lilles klagan och
de jemna andedragen från den andre, som sof i sin
nye väns armar.
Slutligen tillkännagafs fem minuters uppehåll.
Savigny lade varligt ner barnet på träbänken och
gjorde det en hufvudgärd af sitt paket, derpå steg
han ur. I det ögonblick, då tåget började sätta sig
i rörelse, visade han sig åter med en butelj mjölk
och ett stort stycke bröd. Snärt låg den lille sjuke,
vederqvickt och lugnad, i en djup sömn.
Då blef modern mera förtrolig och berättade
sin historia utförligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
