Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geneviève;
75
Det var en mycket vanlig historia, som denna
fattiga qvinna hade att berätta, men arbetaren
lyssnade till den med djupt deltagande.
— Nu, sade hon, reser jag till hans slägt. Hans
far är omgift och har små barn; jag väntar
ingenting från det hållet; men farmodern, som uppfostrat
min man, tar nog emot mig för hans skull. Hon
skall se efter barnen, medan jag arbetar, och så bli
ju de små stora.
Icke ett ord mer, hvarken klagan eller rörelse.
Hon hörde till dem, som veta, att de kommit hit i
verlden för att lida och icke längre undra deröfver.
Då hon väl slutat sin berättelse, slumrade hon in
tills fram på morgonen. I gryningen anlände man
till Lille.
— Jag följer er, sade Savigny, i det han tog
det största af de sofvande barnen i sina armar och
hjelpte den unga qvinnan att stiga ner med sin börda.
Hon visste icke vägen, men han kände till staden
och förde henne genom krokiga, folktomma gator.
— Här är det, sade han och stannade framför
ett motbjudande smutsigt hus. Ni är väl riktigt
säker på numret?
— Ja, ja, riktigt säker, sade den unga qvinnan
och kastade en modfäld blick omkring sig.
Allt var ännu stängdt, men en tidig hyresgäst
blef synlig längst inne i en lång gång.
På Savignys fråga nöjde han sig med att svara
genom en åtbörd, som anvisade en liten dorr med
fönster längst inpå en liten, trattformig gård, dit
aldrig en solstråle kunde tränga.
Tre trappsteg ledde ner till denna bostad. De
gingo utför dem, men mörkret tillät dem ännu icke
att urskilja någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
