Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
— Hvem är det? sade en svag och hes stämma.
Ingen hade kunnat säga, om den tillhörde en man
eller en qvinna.
Då varseblefvo de en spöklik gestalt, som reste
sig från en halmbädd med några trasor. I det
täcket föll af blottades ett par utmärglade armar, hemskt
utstående knotor, en hals, lik sköldpaddans utom
skalet, och ett hufvud, på hvilket några grå
hårstrån reste sig . . . ålderdom, elände, hunger i
men-niskogestalt . . . Till och med Savigny ryggade
tillbaka, men den unga qvinnan deremot närmade sig.
— Här äro Georges barn, sade hon. När du
tog honom, var han helt liten som de. Du höll ju
mycket af honom, farmor?
Som om detta ord vidrört ett fjäder, vände
gumman hufvudet mot den talande.
— Hvad säger ni? Hvem talar om Georges? . . .
Farmor . . . ingen kallar mig farmor.
— Men Georges kallade dig så. Har du då
glömt din stackars Georges, som du höll så mycket
af? . . . Han höll också af dig han . . . Han var inte
otacksam, han skref alltid till dig, . . . men på de
två sista åren svarade du honom inte mer. Här äro
Georges barn, farmor ...
Då reste gumman sig upp, och utan tanke på
att skyla sina knotiga axlar, gick hon och öppnade
dörren, för att släppa in mer dager; derpå kom hon
tillbaka och såg uppmärksamt på Savigny.
— Jag känner inte honom igen, sade hon,
— Nej, nej, det är inte han. Georges är död,
farmor.
Dessa ord trängde som ett hjertslitande skri ur
den unga qvinnans bröst.
— Ja så, sade gumman med fullkomlig likgiltighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
