Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
heten under måltidstimmen; slutligen pä hemgåendet
om qvällen, då de unga karlarne tillropade dem
artigheter, som voro litet grofva, men dock alltid
väl upptogos; då till och med några, då det redan
var mörkt, följde dem och talade med dem på
närmare håll. Hon tänkte hastigt på allt detta, men
för första gången betviflade hon, att dessa fröjder
voro riktigt berömvärda.
Lebeau och Jacques hade gått ut tillsammans.
Befriad från tvånget af broderns närvaro, blef
Au-gustine allt mer och mer meddelsam.
— Jag kan minnas, sade hon, en tid, då vi voro
lyckliga hemma, men det var inte i går det! Sedan
den lilla kom bort, har det jemnt blifvit sämre och
sämre.
— Hvilken lilla? frågade Céline.
— Hvad, vet ni inte? Har Jacques ingenting
sagt er om det?
— Säg mig det inte, i fall det kan göra honom
ledsen.
— Ah, det är ingen hemlighet, han bara aldrig
talar derom . . . Det är länge sedan dess, men jag
var redan stor nog för att begripa ett och annat,
och jag mins det fullkomligt. Så mycket väsen det
var, när hon reste till sin gudmor, som mor sade . . .
Men det var verkligen löjligt ändå, för man hade
aldrig hört talas om denna gudmor. När Jacques
fick reda på det, så blef han alldeles förskräckligt
ond. Mor grät . . . jag låtsade sofva, men jag hörde
alltsammans, och jag var rädd . . . Han ropade
plötsligt med en förskräcklig röst: »Du har sålt henne!»
och mor grät ännu häftigare. Från den aftonen talade
ingen vidare om den lilla; bara ibland, när Jacques
var borta, upprepade mor för oss, att hon var hos sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
