Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
IOI
— Aldrig. Vi veta inte hvar hon är. •
— Ah, det är grymt, eftersom ni höll så mycket
af henne, utropade Céline, men ni skall återfinna
henne, det är jag viss om.
— Min tanke är, att det är en stor lycka för
er att vara befriad från detta barn, sade fru
Gré-goire. Ni har nog munnar att mätta ändå.
— Utan tvifvel, tillade Lebeau, men det är en
vacker handling, som ni gjort, min gosse, ni och er
mor. Jag värderar er ännu mera derför.
Céline borttorkade förstulet en tår.
Jacques svarade ingenting. Han kunde icke
säga sina nya vänner, hvad han lidit, hvilken plats
detta barn, som man kallade »en mun att mätta»
och till hvars förlust man lyckönskade honom, ännu
intog i hans hjerta och tankar, detta barn, som för
honom var mer än alla de andra tillsammans. »Ni
skall återfinna henne», hade Céline sagt. Han skulle
ha velat tacka henne för dessa ord, och han skulle
ha gjort det, om de varit ensamma, ty han kände
dunkelt, huru mycken ömhet, huru mycket
deltagande det fans hos henne.
Dä Jacques den dagen steg upp för att gå,
bad Céline honom blygt att till sin mor medtaga
en bukett friska gullvifvor, hvilkas röda kalkar
stodo vidöppna liksom stora, undrande förtjusta
barnaögon.
— Hvarför kommer inte er mor och helsar på
oss? sade fru Grégoire. Det skulle göra henne
godt att komma ut litet.
— Hon skulle inte ha krafter dertill.
— Man förlorar sina krafter, då man ger efter
för tröttheten. Se på mig, jag har varit sjuk i
åratal, men har aldrig gifvit efter. Om jag det gjort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
