Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
skulle jag för längesedan icke tillhört denna verlden.
Mod, det är alltsammans. Man måste ha mod för
att lefva och fylla sin pligt. Grannarne säga ofta
till mig: »Fru Grégoire, ni borde ligga mellan lakan
med er reumatism.» Men, nej, jag är alltid på
benen, alltid verksam för andra, och det uppehåller
Ja£ fattar inte sjelf, huru man kan ha så
mycket mod.
Fru Grégoire sade ingenting om, att hennes
mod och hängifvenhet icke ensamt uppehöllo henne;
en butelj anisett, gömd längst inne i hennes skåp,
skulle ha kunnat göra anspråk på del i underverket.
Kanske hade den också någon del i de tårar, som
ymnigt runnö utför den goda fruns kinder.
Lebeau kom tillbaka:
— Hvarför gråter ni, fru Grégoire ? frågade han
i sin försonande ton.
— Ack, herr Lebeau, ni är en rättvis man, ni.
Säg, om det är möjligt att anklaga mig för att kinka
med min helsa? Har ni någonsin sett mig sköta om
mig och klema med mig, som andra göra? . . .
— Hvem säger det? frågade Lebeau med en
missnöjd blick omkring sig.
— Ingen, far, sade Céline mildt.
— Jag vet väl, att de unga alltid äro stränga
mot de gamla, fortfor fru Grégoire. Man kan
arbeta ihjäl sig för dem, utan att de säga så mycket
som tack; men man har sitt goda samvete, och det
uppehåller en.
Sålunda uppehållen af sin hängifvenhet, sitt
mod, sitt goda samvete och något annat, reste sig
fru Grégoire majestätiskt och lemnade rummet.
— Men hvad har ni då gjort vid henne?
frågade Lebeau, ytterst förvånad öfver detta uppträde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
