Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
velat brista? Ack, det var, emedan han väl visste,
att bristen på föda icke ensamt bar skulden, att glädje
och deltagande också skänka lif!
Han kom ihåg tvillingarne och hvad han erfarit
vid bädden, der de slumrade sida vid sida . . .
stackars små vissnade blommor. Den röst, som då hade
sagt till honom: »Hvarför älskade du dem icke?» ack
huru talade den icke åter, och huru mycket bättre
förstod han den icke nu.
Det var icke längre tid att godtgöra, deri ligger
dödens bitterhet . . .
Mot andra dagens afton vinkade modern till
honom:
— Barnen . . . sade hon.
— Jag skall taga vård om dem, mor. Och han
tillade med darrande röst.: Jag skall älska dem.
Hon log, tryckte sin sons hand, slöt ögonen
och öppnade dem icke mer. Några timmar senare
hade hon upphört att andas.
Augustines smärta var högljudd, de andra
tycktes snarare bestörta. De voro så vana att se
modern sjuk, att de trott att detta tillstånd alltid skulle
räcka. Egoistiska och outvecklade tänkte gossarne
egentligen blott på sig sjelfva. Augustine var ytlig
och bekymmerslös; hon hade aldrig oroat sig för
modern, som hon gerna anklagade för att »pjunka».
Jacques kunde icke förebrå henne det, han, som
blundat för att ingenting se. Han kände sig djupt
olycklig och brottslig. Hvilken bitterhet i denna
ånger öfver att icke hafva älskat. Deras smärta,
som kunna säga: »Jag älskade så mycket!» är ingen
i jemförelse med den stumma sorg, som på samma
gång är ett samvetsqval. Hvad skulle han icke
velat gifva för att kunna återköpa åtminstone en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
