Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
IOI
vecka af den tid han kunnat ömt omhulda sin
mor! Hans hjerta hade vaknat för sent invid
detta bleka, orörliga ansigte, som döden föryngrat,
men som dock ännu berättade en- lång historia om
lidande.
Mot morgonen kom en grannqvinna och hjelpte
Augustine att svepa den döda. Fru Marceau hade
sjelf lagt i ordning i en byrålåda det, som
behöfdes: en tröja, ett rent linne, det enda, hon hade
qvar, en mössa, ett bomullslakan Augustine
erinrade sig, att hon en gång funnit detta paket med
påskrift: »Till min begrafning», och att hon skrattat
åt moderns förutseende. Det var långt innan
modet svikit fru Marceau, då hon ännu var frisk, som
hon lagt undan dessa saker. Stackars mor, hon
hade velat spara de efterlefvande ett besvär!
Rummet stäldes i ordning, ett talgljus tändes vid den
dödas hufvudgärd, och sedan gick grannqvinnan.
Augustine ville lemna fönstren öppna; men det
blåste starkt, en stormby inträngde och släckte
ljuset; hon måste stänga dem.
Gossarne, som sofvit i det lilla rummet, kommo
då och begärde sin frukost. Man måste göra eld,
koka soppa i närheten af den döda kroppen, som
var täckt af ett hvitt lakan. De lefvande behöfva
under alla förhållanden äta.
Jacques återkom från mairiet. Då han fick se
soppan på bordet, kände han sig upprörd och gick
ut på nytt.
— Jacques kostföraktare, sade en af gossarne
plumpt.
— Tig, sade Augustine, du är hjertlös.
— Inte mer än du, men jag tycker inte om
att lipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
